Rubriken anger en mycket intressant del av det kristna livet. Att vara ledd av Gud, leva i hans vilja och att höra hans röst. Ett bibelord säger:”Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” Ofta är Guds ledning tilltal och vilja så integrerat att man knappast märker utan bara lever ledd av honom. Naturligtvis under förutsättning att man aktivt söker honom och frågar efter hans vägar.

Men det finns tillfällen då Gud talar tydligt utan att man riktigt förstår varför eller vartill. Jag minns ett tillfälle för att antal år sedan då jag var på väg att hämta ut ett par biljetter till en kryssning och bara kände rött ljus på insidan. Jag blev nästan arg och tänkte, “Jag skall minsann hämta ut biljetterna och åka på denna resa”. Jag åkte till posten för att lösa ut biljetterna men när jag stod utanför dörren så erfor jag ett sådant motstånd att jag bara var tvungen att vända utan att ha hämtat biljetterna. Ännu idag vet jag inte varför detta hände eller varför jag inte skulle åka men det gav mig en nyttig läxa i att våga lyda Gud oavsett yttre förutsättningar.

En del tror att man genom resonemang och logiska förklaraingar kan avgöra vad Gud vill. Och visst ofta leder Gud oss naturligt som jag tidigare nämnde. Men det finns tillfällen i livet då han ger rött ljus och då måste man våga var lyhörd och lyda vad andra än säger.

Det svåraste i den händelse jag nämnde ovan var att acceptera rösten på insidan utan argument. D v s jag visste inte vad som var fel och jag vet det fortfarande inte. Vid flera tillfällen har jag så starkt upplevt detta utan att kunna sätta fingret på vad det är. Ibland finns det yttre förklaringar men ibland måste jag helt enkelt kunna lita på övertygelsen i hjärtat.

Paulus beskriver en sådan situation i Apostlagärningarna 16. “Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.”

Vilken lyhördhet Paulus hade. Syftet var naturligtvis att han skulle börja predika evangeliet i Europa. Man kan missa det bästa genom att ta det näst bästa eller som man brukar säga “Det näst bästa är det bästas värsta fiende”

Jag tänker på när Israels barn ville ha en kung. Gud ville inte det men de stod på sig och Gud gav dem en kung och de fick uppleva många tuffa saker som kunnat undvikas om de hade lyssnat på Gud.

Om man vänder på det så leder Guds vilja alltid till en inre tillfredställelse och en påtaglig gudsnärvaro i livet som är det ljuvligaste man kan erfara.

I Romarbrevet 12 står det i de första verserna: “Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom”.

Det är nog bland det finaste och härligaste man kan vara med om i livet -Att få vara ledd av Gud, höra hans röst och leva i hans vilja. Det vill jag alltid göra.

Inlägget postades Wednesday 24 February 2010 klockan 9:00 pm och finns under Uncategorized. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.