Just hemkommen från några mycket givande pastorsdagar på Ribbingebäck utanför Uppsala vill jag ge några reflexioner. Som du kan se i rubriken så är det dessa två uttryck som jag tycker sammanfattar det som dagarna på Ribbíngebäck handlade om. Det var mycket intressant teologisk undervisning av pastor Ulf Ekman varvat med samtal i grupper och härlig gemenskap.
Vi lever i en tid av historielöshet vilket mycket ofta präglar också kristna. Man har svårt att se längre tillbaka än det egna sammanhanget eller samfundet. Att då få gräva lite i rötterna och se vad vårt ursprung är, hur den apostoliska undervisning genomsyrat och överlevt alla århundraden och gett oss ovärderliga skatter som gör att vi kan hitta rätta vägar för framtiden, är verkligen en tillgång och en förmån.
För att hitta rätt måste vi gå tillbaka och se vad Gud gjort tidigare och vilka vägar han tagit genom histiorien. “Så säger HERREN: “Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar” Jer 6:16. Om man skall gå i en viss riktning och hitta vägen dit behöver man en referenspunkt för att gå vidare. Man måste då titta bakåt och hitta en sådan punkt för att hitta rätt riktning framåt. Därför har Gud gett oss sitt ord. Men också de historiska exempel på människor som vandrat på hans vägar för att vi skall kunna hitta rätt inriktning framåt. Att förkasta det som hänt genom kyrkans historia är därför farligt och leder inte så sällan vilse.
Å andra sidan finns det en mycket viktig sida i att våga se den verklighet som vi lever i idag och rätt kunna relatera till den. Det handlar inte om att anpassa sig till tiden men att förstå den och med rätt referens bakåt också kunna hantera och leva ut livet med Gud idag så att det blir attraktivt för nutidsmänniskan.
D v s. Inte “Antingen eller” som grekiskt tänkande säger utan “Både och” som det hebreiska tänkandet säger.
Inlägg (RSS)